Vikten av variation

Det är allt för lätt att fastna i både tränings- och matvanor. Och det är ju inte så konstigt, testarman något som verkar funka som man tänkt är det klart man fortsätter.
Vad man dock inte tänker på är att kroppen är en fiffig sak som lätt lär sig känna igen mönster och det är då det inträffar, det som får så många att ge upp sin träning: man stannar i utvecklingen. Det spelar ingen roll om man kämpar för att gå ner i vikt eller lägga på sig muskler.

Vågar nog påstå att ingen som någonsin seriöst satsat på sin kropp i syfte att antingen bygga eller tona inte har råkat ut för detta ”fenomen”. Allt går jättebra under en period för att sedan fasa ut och i många fall stanna av helt.
Det är då (eller helst redan från början) man måste hitta nya vägar, testa nya saker. Många tror även att det ”bara” är att göra flera repetitioner eller använda tyngre vikter, men många gånger är det nått helt annat som vill till.
Som exempel kan jag nämna min egen träning, har en period tränat flitigt med Kettlebells  vilket har gått stadigt framåt och då blir det så roligt att träna med Kettlebells att jag själv glömmer att leva som jag lär…Vilket jag insåg igår när jag körde ett pass med ”enbart” min egen kroppsvikt, och idag har jag träningsvärk på ställen jag glömt hade muskler. Var dessutom rent spyfärdig efter passet igår trots att jag tränat både tyngre och längre på senaste tiden med Kettlebells.

Så därför tänkte jag att en liten påminnelse till mina medmänniskor inte är fel. Om någon är intresserad kan jag gärna göra ett inlägg där jag vetenskapligt förklarar ”fenomenet”, annars så hoppas jag att det är någon som läser det här och redan imorgon vågar testa något nytt.