grenathegreat

A blog about training, makeup,beauty and health.

Kan vi inte bara sluta "titulera" folk?

Allmänt arbete, hälsa, lycka, tankar Permalink0
Är det inte lite lustigt att något av det första folk frågar, oavsett om det är en fullständig främling eller en bekant du inte talat med på ett tag, är: "Vad jobbar du med då"?
Som om det skulle vara ett livsviktigt karaktärsdrag...
 
Ok, jag har själv gjort mig "skyldig" till detta, men (och nu kommer vi till det jag stör mig på något rent galet mycket) det räcker inte att säga vilken bransch man jobbar inom, nej nej nej, du måste kunna slänga ur dig en fin titel för att folk ska vara nöjda.
 
Hur menar du nu, kanske du tänker?
Jo det ska jag nu förtydliga: I mitt fall har jag det nästintill omöjligt att enkelt definera vad jag jobbar med. Så jag brukar säga att jag jobbar med träning och hälsa, det är nu det roliga börjar. 
 
"Jaha, så du är PT?" Nä inte i den bemärkelsen att jag jobbar på gym, men ja, jag har sån utildning.
 
"Kostrådgivare?" Jag har visserligen utbildning inom avancerad kostlära, men det är inget jag jobbar aktivt med.
 
Så gör ett försök och förklarar att jag mest jobbar med skadehantering med inriktning på skadeförebyggande.
"Så du är sjukgymnast?" Återigen nej, jag har samma typ av utbildning och kunskap men det är inte det jag är.
 
"Men vad är du utbildad till?" Alltså, jag har gått många utbildningar och jag har många års erfarenhet av det jag gör, men det är inget som går att lumpa in i en kategori.
 
"Men vart jobbar du då?" Förklarar att jag är egen företagare, men att jag förtillfället jobbar mest som expert rådgivare inom skadehantering/rehabilitering åt ett större ishockeylag i USA. 
 
"Varför bor du inte där då?" Alltså nu börjar jag bli lite rabiat, frågar jag dig kanske varför du bor där du gör? Nej, det gör jag inte (mest för att jag inte bryr mig, men ändå).
 
Ja, ungefär så brukar samtal kring mitt arbete gå till. Har man den stora "lyckan" så råkar man ut för någon som dessutom slänger in dumheter som: "Men om du nu kan så mycket, varför utbildar du dig inte till läkare"...Tack och godnatt.
 
Råkade ut för samma fenomen när jag jobbarde med hästar: "Du som tycker så mycket om djur, varför utbildar du dig inte till veterinär?" Som om mitt liv skulle bli så fulländat av att ha en titel att slänga i ansiktet på folk som frågar.
 
Om jag frågar vad någon jobbar med och de sägar att de jobbar på exempelvis Volvo, så inte fasiken förhör jag mig om vilken avdelning de jobbar på eller huruvida de kan titulera sig som arbetsledare eller om de inte ska försöka bli Vice VD för företaget när de ändå kan så mycket... 
Klart om folk vill prata mer ingående om sina jobb så inte mig emot men det är ingen dealbreaker för mig det exakta arbete de utför, bara de är nöjda så fint för dem. 
 
 
 
 

Några bilder

Allmänt, Smink hälsa, lycka, skönhet, smink Permalink0
Eftersom jag har ganska många inlägg av den mer "djupa" sorten så kommer här några av mina Instagram bilder för att lätta upp stämningen på bloggen :)
 
 
 
 
 
 
 

Sluta vara ett offer, ta ansvar för ditt eget liv.

Allmänt hälsa, lycka, mindfulness, tankar Permalink0
Hör och ser varje dag folk som beklagar sig över hur de "alltid" har otur och att "ödet" är emot dem. Så länge man har den inställningen så, ja, då kommer man vara ett offer för omständigheter.
 
Verkligheten som jag ser den dock är att ödet är något vi skapar själva, ibland är saker lättare och ibland svårare på grund av att saker som vi inte kan kontrollera det vill säga "omständigheterna" men vi har alltid själva ett val hur vi reagerar på dessa omständigheter.
Du kan välja att låta det bryta ner dig och ta på dig offerkoftan eller helt enkelt göra det bästa av situationen.
 
Och nej, jag vet att det är enklare sagt än gjort och nu talar jag inte om att man måste vara "positiv" till allt, verkligen inte. Utan vad jag menar är att man kan inte sitta och vänta på att någon annan ska göra saker bättre och/eller skylla på att det är andra som gör att situationen ser ut som den gör.
 
Talar utav egen erfarenhet, har haft en allt annat en enkel bakgrund och har många gånger önskat att saker varit på annat vis. Jag har haft perioder av extrem ångest, deppressioner, självmordstankar etcetera och det enda som lyft upp mig i slutändan har varit min egen vilja, mina egna beslut att fortsätta kämpa på med det jag har för tillfället.
 
Det som verkligen inte hjälpt är att tycka synd om mig själv och/eller förvänta mig att min omgivning ska lösa problemen åt mig Självklart har jag haft hjälp av andra till en viss grad i vissa situationer men det är alltid en bonus istället för en självklarhet.
 
Kan låta som jag är hård och hjärtlös (vilket nog kan stämma till viss grad) men det är så jag väljer att se på livet nuförtiden och jag har aldrig haft enklare att ta mig igenom svåra situationer. 
Allt kan ändras på en sekund, vi vet inte vad som kommer, det enda vi vet med säkerhet är döden så varför inte försöka leva så gott det går innan den stunden kommer?
 
 
Till top